migheja

Har fått så många intryck och perspektiv som bubblar runt i mitt huvud och min kropp. De har en fantastisk tradition av att bära med sig minnen och historier om de döda. De kallar det sin fakkapapa - sin blodlinje och de kunde spåra sina förfäder 8 generationer tillbaka i tiden. Så imponerande och det fick mig att fundera över min blodlinje, vilka jag härstammar ifrån. Så nu slänger jag ut en uppmaning och en utmaning till alla i familjen. Att vi ska fundera över vart vi kommer ifrån och vilka gener vi bär på! Vad vet vi om våra förfäder och hur långt tillbaka i tiden kan vi spåra dem? Det kan väl vara spännande?

Marorierna värderar hospitality- värdskap och är väldigt stolta över sin kultur. Det har gett mig många bra hjälpmedel i mitt arbete med lavvon och för att kunna lyfta fram Sveriges ursprungsbefolkning samerna.

Två sista grejer från dagen, i maori kulturen är det förbjudet att ta andra än din familj på huvudet. Det gillar jag förstår inte varför folk ska peta en i ansiktet med sina fingra. Heja Maori. De hälsar också genom att göra Hugin (reservation för felstavning och annat vid maori orden...) vilket betyder att de tar i hand och pressar pannan och näsan mot varnadra, intimt och välkomnande, kände mig accepterad!

Äh en grej till, de är stolta och äger sina ord när de talar och sjunger så nu är det slut mesat när jag sjunger, vi fick lära oss en sång och jag klämde i för allt jag var värd och för min fakkapapa. Sången handlade om de tre viktigaste tingen, tro - hopp - kärlek. Trevligt! Ska meddela att vi var tvungen att bjuda på en sång från Sverige  vi drog till med den blomster tid nu kommer i riktig småskole stil, fint och stämningsfullt och i alla tonarter vi kunde dra till med. Men de verkade så nöjda så...

Har varit ett långt dygn nu måste jag försöka smälta allt...