migheja

Sofi följde med men bangade de då inte hade popcorn. Var nog lite tur för var en fantastisk film och äventyrssport och fram för allt om SURFING.

Den hette Last Paradise och visar hur äventyrsandan och uppfinnesrikedomen hos barnen och ungdomarna påNya Zealand skapade förutsättningarna för den world of adventures som finns här idag. Men den tar också upp problematiken med konsumtions samhället vi lever i och våra val av energi källor.  De sökte efter det oförstörda paradiset och levde för att vara glada och lyckliga redan på 70-talet och då fanns det att hitta.

Fantastiskt foto och sekvenser från början av 1960-talet som var helt magiska. Det jobbigaste var att se jämförelsen om hur det var på 70-talet , oförstört, stilla, vackert till hur det ser ut idag. PÅ 40 år har även Nya Zealand blivit offer för vår omättliga konsumtion och vår törst efter energi att vi glömmer bort att leva och njuta av det som finns runtomkring oss. Vägar, bilar och kraftverk ploppar upp som svampar ur jorden då det är träd, växter och mat som ska växa där.

Vill inte predika, men jag ska verkligen börja tänka på vad jag köper och vad jag behöver, framförallt ska jag fundera på hur jag vill leva och vad jag vill att mina (förhoppningsvis) barn ska växa upp i för värld. Fortsätter vi att förbruka i den här takten är det lika att inte skaffa några kids, de komme rinte ha någonting kvar att se i världen, inte någor vackert i alla fall....

Dock när jag funderar lite på det finns det ett litet paradis kvar, uppe i norden och i Lappland, där finns det faktiskt fortfarande vidder att utforska!

Se filmen och begrunna!